Publicerat: 5.3.2026
Text: Visa Ruokolainen
Redigering: Viestintätoimisto Jokiranta Oy
Bilder: Aapo Tervonen (författarporträtt), Shutterstock

Coronaviruspandemin och viruset SARS-CoV-2, som orsakar sjukdomen, är vad många sannolikt tänker på när man talar om virus.  Pandemin får kanske också många att tänka på de virusvektorvaccin som utvecklades mot corona. De är ett bra exempel på hur man har lärt sig att modifiera virus till nyttiga verktyg tack vare att mängden forskningsdata har ökat och de molekylbiologiska metoderna har utvecklats.

Tack var ständigt ökad vetenskaplig kunskap är det möjligt att planera nya och allt mera exakta nanometerstora verktyg som kan förbättra människors hälsa. Sådana moderna nanometerstora verktyg är till exempel de onkolytiska virusen. Onkolytisk betyder något som förstör cancerceller: onkolytiska virus dödar alltså celler, men har inriktats på cancerceller som bildar cancertumörer.

Utvecklingen av virusverktyg kräver grundforskning

När virus modifieras till läkemedel måste det vara garanterat säkert att använda dem. Detta är en stor utmaning vid utvecklingen av onkolytiska virus: för att virusbaserade läkemedel ska vara säkra måste de vara exakta och effektiva.

Virusens onkolytiska egenskaper kan påverkas på t.ex. följande sätt:

• Virusen modifieras för att effektivt rikta in sig på önskade celler, t.ex. på olika cancertyper.
• Virusen modifieras för att replikeras i cancercellerna så effektivt som möjligt. Om virusets replikation i cellerna är ineffektiv behövs det så mycket av det onkolytiska viruset att det kan medföra farliga biverkningar i kroppen.
• Viruset modifieras för att producera extra protein som gör cancertumören särskilt känslig för människans eget immunförsvar.
• Viruset modifieras så att det ännu effektivare kan spridas till de omgivande cancercellerna.

För att den ovannämnda modifieringen ska lyckas behövs mycket detaljerad information, och produktutvecklingen av onkolytiska läkemedel förutsätter därför även grundforskning.

Ny teknik bidrar till att eliminera flaskhalsarna

Det vanligaste onkolytiska viruset är Herpes Simplex -virus 1 (HSV-1), som redan har använts bl.a. i behandlingen av hudcancer. Min egen forskning fokuserar på effektiv replikering av HSV-1 och anknyter till den ovan beskrivna möjligheten att modifiera ett onkolytiskt virus så att det blir mer effektivt.

HSV-1 förökar sig i cellkärnan som är en celldel som omges av ett membran och innehåller DNA, dvs. vårt genom. Det DNA som fyller cellkärnan och det virus som förökar sig där interagerar intensivt med varandra och utgör en av infektionens flaskhalsar: det är där som viruset tar sig ut från cellkärnan. Tillsvidare känner man ännu inte särskilt väl till de faktorer som påverkar hur viruset lämnar cellkärnan.

I min forskning använder jag fluorescenslivstidsmikroskopi som avbildar hur DNA och viruset rör sig i cellkärnan och som ger mer information än den traditionella fluorescensmikroskopin. Med hjälp av denna metod kan man mycket noggrant mäta många slags mätvärden såsom molekyltätheten eller koncentrationen av olika joner. Med hjälp av den nya mätmetoden kan vi med hög tids- eller platsresolution observera hur nya faktorer påverkar det av DNA omgivna virusets rörelser – under de föränderliga förhållanden som råder i levande celler.

Mot en friskare framtid

I min forskning strävar jag efter att utreda hur de molekylära faktorer som är viktiga för cellens normala funktion inverkar och förändras vid en virusinfektion på den enskilda cellens nivå. Enligt mina observationer finns det vid kanten av virusets replikationsområde ett molekyltätt område som omges av ett bälte med hög kalciumhalt. Dessa faktorer kan begränsa i vilken grad viruset kan ta sig ut ur cellkärnan och därmed även virusets smittsamhet. Noggrannare analyser kan avslöja dynamisk växelverkan mellan DNA och virus i vissa omgivande förhållanden, och på så sätt finna den mekanism som gör att viruset hittar ut ur cellkärnan. Med hjälp av denna information kunde det vara möjligt att utveckla ett onkolytiskt virus som replikerar effektivare.

Man kan alltså konstatera att virus kan vara både goda och dåliga ur människans synvinkel. Experter som undersöker virus som flyttar sig från djur till människor säger att det endast är en tidsfråga innan en ny pandemi bryter ut. Genom att undersöka virus och förstå deras biologi kan vi ändå förbereda oss för framtiden. Ökad vetenskaplig kunskap hjälper oss även i andra globala hälsoutmaningar, såsom i kampen mot de allt flera cancerfallen.

 

 

FD Visa Ruokolainen är virolog och arbetar som universitetslektor vid institutionen för bio- och miljövetenskap vid Jyväskylä universitet. I ett biosäkerhetsnivå 2-laboratorium studerar han interaktionen mellan celler och virus med hjälp av fluorescensmikroskopi som involverar levande celler.