Publicerat: 11.6.2026
Text: Eemil Tähtinen
Redigering: Viestintätoimisto Jokiranta Oy

Hur blev du konstnär?

Jag blev intresserad av skådespeleri redan i gymnasiet, och efter gymnasiet började jag även utforska sång och låtskrivande. Att skriva egna låtar om känslor, världen och mänskliga relationer fördjupade mitt sätt att förstå världen, och det kändes som ett meningsfullt sätt att påverka.

Min väg som konstnär har varit mångsidig och rik: jag har fått möjlighet att uppträda som skådespelare, performancekonstnär och musiker. Under de senaste åren har jag fokuserat på att skapa tillgängliga föreställningar, vilket har väckt mitt intresse för att arbeta med barnteater.

Min resa har rymt starka utbildningsdrömmar samt ambitioner om att lyckas som artist och skådespelare. Att drömma – och senare att släppa taget om drömmar – har känts som en viktig process. Jag är tacksam över att ha hittat mitt eget mjuka sätt att närma mig det konstnärliga arbetet.

Hurdan är din relation till naturen?

Jag upplever att min relation till naturen fortfarande håller på att byggas upp. Under de senaste åren har jag lärt mig att plocka svamp tillsammans med vänner och att vistas i skogen med verklig intention. Av mina vänner har jag lärt mig mycket om vikten av naturskydd och om hur man konkret kan arbeta för det. Naturen betyder för mig en plats där man kan vara både en mindre och en större version av sig själv. Man kan vara tyst tillsammans med naturen eller vara lekfull och mångfacetterad.

Jag bär på mycket sorg över naturens tillstånd – över hur brutalt och hårt vi har behandlat den och hur vi har fjärmat oss från den. Jag upplever att ett aktivt sörjande skulle vara viktigt för mig för att på ett kroppsligt plan bättre förstå vad det egentligen handlar om: hur onaturligt tillståndet för största delen av vår natur är. Det känns som att man verkligen måste stanna upp inför detta och ge det tid – gräva djupare och studera.

Hurdant är det projekt som stiftelsen finansierar?

Jag fick ett stipendium från Sakari Alhopuro-stiftelsen för att skapa den insektsbaserade barnteaterföreställningen Krypet – Under hot! (Ötökkä – Uhan alla!) för barn i daghemsåldern i huvudstadsregionen. Turnén ägde rum våren 2026 och omfattade totalt 12 föreställningar på olika daghem, i deras närliggande skogsområden.

Krypet – Under hot! berättar om Lari, en insekt som har förlorat sin flygförmåga och som tillsammans med barnen försöker återfå sitt flygmod. Genom konstbaserad miljöfostran strävar föreställningen efter att förmedla till barnen insekternas betydelse och uppgifter samt det artutdöende som hotar dem, genom gemensam lek och sång. Teman är mod och biologisk mångfald. Musikern Otto Porkkala medverkar i föreställningen som den andra aktören.

Vad betyder konst för dig?

Jag älskar interaktionen när jag uppträder – jag andas den och får både mening och en stark, svårartikulerad tilltro ur den. När jag uppträder känner jag mig betydligt mer närvarande och intresserad av livet, redo att möta människor och utmaningar. Att uppträda frigör mig från vardagens mentala rum till ett mer bekymmerslöst tillstånd.

Konstens betydelse för människor har antagligen alltid varit ett av de mest grundläggande sätten att älska och förälska sig i livet. Den är också ett sätt att bearbeta olika personliga och samhälleliga utmaningar och glädjeämnen. Jag tänker att konsten är ett slags nav för sammanlänkning, som förenar tid, plats, materia och varelser till en unik dimension, inom eller vid vars kanter det är möjligt att påverka både det egna och andras tänkande och välbefinnande samt fungera som spegel och förbindelselänk för livets ofta fragmenterade erfarenhet.

Konstens betydelse för människor har antagligen alltid varit ett av de mest grundläggande sätten att älska och förälska sig i livet.

Vilken konstupplevelse har varit den främsta i ditt liv?

Min mest omvälvande konstupplevelse var att se filmen Interstellar för första gången. Den höll mig fast i biostolen och fick mig att förstå något om världen – dess lagar, dess skörhet och dess oändlighet. Den fortsätter att vägleda mitt skapande och mitt sätt att vara. Efter visningen satt jag kvar i biosalongen i 20 minuter, ovillig att återvända till yttervärlden, eftersom jag kände att när jag väl gick därifrån skulle jag aldrig återvända till samma värld igen.

Världen behöver tankeväckande konst. Denna bloggserie presenterar konstnärer som har beviljats stipendier från Sakari Alhopuros stiftelse och deras konst. År 2025 riktades stipendieutdelningen till konstnärer som i sitt arbete behandlade klimatförändringen, förlusten av biologisk mångfald eller den finländska naturens tillstånd.