Publicerat på svenska: 6.5.2025
Text: Leena Hulsi / Viestintätoimisto Jokiranta Oy

Styrelsen för Sakari Alhopuros stiftelse beslutade i mars 2025 att grunda en fond för att främja verksamheten vid Skärgårdshavets forskningsinstitut på Själö och vid Lapplands forskningsinstitut i Kevo i Utsjoki. Bägge forskningsinstituten hör till Åbo universitet. Fonden som stöder forskningen på Själö och i Kevo är också en hedersbetygelse till medicinalrådet Sakari Alhopuro, som firar sin 80-årsdag nu i vår.

– På fältstationerna på Själö och i Kevo utförs värdefullt forskningsarbete, och stationerna är särskilt viktiga också för stiftelsens grundare Sakari Alhopuro. Med fonden visar vi uppskattning för det arbete som Alhopuro målmedvetet har utfört för att främja naturforskningen, berättar professor Pentti Huovinen som är ordförande för stiftelsens styrelse.

Ett av syftena för Sakari Alhopuros stiftelse är att främja och stödja tvärvetenskaplig miljöforskning, forskning kring biodiversitet samt naturskydd. Huovinen anser att den nygrundade fonden främjar dessa ambitioner utomordentligt väl.

– Dessutom har studieperioder på fältstationerna sporrat begåvade unga att välja en forskarbana, vilket också ligger i linje med stiftelsens ambitioner, tillägger Huovinen.

Unika tidsserier

Docent Jari Hänninen, som är stationschef vid Skärgårdshavets forskningsinstitut, värdesätter stödet från Sakari Alhopuros stiftelse samt stiftelsens förmåga att inse fältstationens mångsidiga betydelse.

– På Själö produceras forskningsdata som berör havsmiljön och utvecklas nya forskningsmetoder. För studerande ordnas fältarbetskurser som i tiden har inspirerat många av våra nuvarande anställda att välja forskarbanan, berättar Hänninen.

Forskningsinstitutet är känt i synnerhet för sina långa tidsserier som beskriver havsmiljöns tillstånd och som av Finlands Akademi har klassificerats som en del av vår nationella vetenskapliga infrastruktur.

– På Själö har man redan i 60 år följt havets tillstånd med mätningar som görs var tionde dag och alltid på samma plats och på samma sätt. Vi följer havets temperatur, salthalt, djurplanktonets sammansättning, näringshalter och andra faktorer som beskriver havets tillstånd. Vi tar fram information även för många andra organisationers bruk, till exempel för Finlands miljöcentral.

Analyserna och de statistiska modelleringarna av tidsserierna från Själö hjälper forskarna att förstå hur Östersjön fungerar som en del av den globala vattencirkulationen.

– För närvarande håller vi också på med flera projekt som ansluter till mikro- och nanoplastforskningen. Att plaster rinner ut i haven är inte problematiskt enbart för haven, eftersom man till och med i människans hjärna har hittat nanoplaster som transporterats med dricksvatten och föda.

Forskarna på Själö har lyckats utveckla en metod med vilken nanoplaster kan separerats från havsvatten och bottensediment. Det behövs mer forskning kring mikro- och nanoplasternas miljöeffekter, och man satsar därför på detta även på Själö.

– Åbo skärgård är världens största skärgård med 41000 namngivna öar och cirka 20000 namnlösa holmar och skär, berättar docent Jari Hänninen. Bild: Jaakko Ruola. 

Experimentell forskning

Även på fältstationen i Kevo har man gjort mångsidiga långtidsuppföljningar av miljön i tiotals år. Fenologisk uppföljning av växter ger värdefull information om bland annat den årliga variationen i blomning och höstfärger, vilket exempelvis påverkar hur arterna klarar sig och förökar sig.

– Vi har också långa tidsserier som omfattar beståndsvariationerna för många djurarter. Långtidsuppföljningar ger information om de förändringar som sker i naturen, vilka kan kopplas till klimatförändringen eller människans verksamhet. De anger korrelationen men berättar inte nödvändigtvis någonting alls om orsak och verkan. För att klarlägga orsakerna och konsekvenserna av dem behövs också experimentell forskning, berättar professor Kari Saikkonen.

Som exempel lyfter Saikkonen fram de långa provserier som genomförts på träd vid skogsgränsen i Kevo och som anknyter till forskningen om arktiska förhållanden och klimatförändringen.

– Vi har först odlat träd som till hälften har samma genetiska bakgrund och sedan planterat dem i tre olika miljöer. När klimatet blir varmare breder träden ut sig allt längre norrut, och genom att studera dessa halvsyskonträd har vi fått överraskande resultat i fråga om hållbarhet, tillväxt och förökning.

Forskningen i Kevo är särskilt viktig just nu, eftersom klimatet uppvärms snabbast i polartrakterna: den arktiska zonen uppvärms rentav 2-4 gånger snabbare än det globala genomsnittet.

– Utöver de frågor som gäller skogens tillväxt är det viktigt att notera att till exempel den bördiga jorden i Medelhavsområdet till följd av klimatförändringen i framtiden inte längre är lika produktiv som i dag. Matproduktionen förflyttar sig allt längre norrut och vi behöver därför mer vetenskaplig forskning om växtförädling för att trygga matförsörjningen.

– Våra forskningsresultat kan generaliseras cirkumpolärt. Även Sibirien, Grönland, Kanada och Alaska har nytta av denna forskning i det skede då ansvaret för den globala skogshushållningen och matförsörjningen förflyttar sig till dessa områden, säger Saikkonen.

– Vi har presenterat en intressant teori om hur ljuset påverkar naturens mångfald. Det verkar som om det extrema ljusklimatet i polarregionen skapar en zon där det är gynnsamt för organismerna att korsa sig, berättat professor Kari Saikkonen. Bild: Kari Saikkonens bildarkiv.

Naturmiljön kan inte flyttas

Det stöd som Sakari Alhopuros stiftelse beviljar fältstationerna uppskattas stort av Hänninen och Saikkonen, som anser att fältstationerna är synnerligen viktiga för såväl forskning som undervisning.

– Det går inte riktigt att studera havet på distans från staden, eller så är det av många orsaker väldigt besvärligt. Undervisning i en föreläsningssal är inte heller detsamma som att lära sig forskningsmetoderna i naturliga förhållanden och i en unik miljö, betonar Hänninen.

Professor Saikkonen är av samma åsikt och framhåller fältstationernas betydelse även ur tvärvetenskapligt perspektiv.

– Fältstationerna är på sätt och vis en slags korspollineringsplatser för forskningen. På stationerna arbetar man från en vecka upp till fem månader, och är tillsammans också på fritiden. När forskare som närmar sig objektet från en aning olika infallsvinklar och använder olika metoder kommer samman uppstår ofta nya insikter och synergifördelar.

– Naturen är vårt forskningsobjekt, och vi måste ta oss ut till vårt objekt eftersom vi inte kan flytta på naturen, sammanfattar Saikkonen.

 

Läs mer om fältstationernas verksamhet:

• Skärgårdshavets forskningsinstitut
• Lapplands forskningsinstitut i Kevo