Publiserat: 3.3.2022
Skribent: Annukka Pietikäinen

Antalet fall av Lyme borrelios har ökat under de senaste åren. Sjukdomsalstraren, en bakterie i gruppen Borrelia burgdorferi, sprids via fästingar som bär på bakterien genom att fästingen fäster sig på människan för att suga blod. Lyckligtvis bär alla fästingar inte på borreliabakterien och förekomsten av bakterien i fästingpopulationen varierar områdesvis.  Det tar flera timmar för bakterien att ta sig från fästingen till människan. Om man tillräckligt snabbt märker att en fästing satt sig på huden och man lyckas avlägsna fästingen är risken för Lyme borrelios obetydlig. Det är därför bra att alltid göra en fästingkontroll när man rört sig i naturen.

Om borreliabakterien lyckas överföras från fästingen till människan uppträder på det ställe där fästingen suttit typiskt ett rodnande hudutslag som utvidgar sig. Om hudförändringen är uppenbar kan läkaren skriva ut en antibiotikakur utan laboratorieprov. Hos alla uppkommer ändå inte något sådant ringformat utslag, eller också är utslaget på ett sådant ställe att man inte själv lägger märke till det. I sådana fall kan bakterien sprida sig från huden till andra håll i kroppen, såsom till lederna, centrala nervsystemet eller hjärtat. Vid en spridd infektion varierar patientens symptom beroende på vilket organ bakterien har angripit. För att diagnostisera spridd borrelios krävs laboratorieprov.

Borrelios diagnostiseras med hjälp av serologi, dvs. genom att fastställa antikroppar som är specifika för borreliabakterien. Diagnostik som bygger på serologi fungerar i allmänhet bra, men det finns två viktiga problem:  Alldeles i början av sjukdomen har det inte nödvändigtvis bildats så mycket antikroppar att de går att upptäcka med ett laboratorietest. Ett annat problem är att antikropparna stannar kvar i kroppen länge, till och med i åratal, efter infektionen. Antikropparna skyddar emellertid inte mot en ny infektion och man kan därför insjukna i flera gånger i Lyme borrelios. Ett positivt antikroppsfynd visar alltså inte om patienten har en färsk infektion eller om hen tidigare har haft Lyme borrelios. Tyvärr lämpar sig PCR- och odlingsmetoder inte för diagnostikändamål, eftersom de inte är tillräckligt sensitiva.

Hur kan vi då skilja en färsk infektion från en tidigare genomgången sjukdom? Vår forskningsgrupp har som mål att utveckla nya metoder för borreliadiagnostik för att lösa detta problem. Vi undersöker om det är möjligt att använda masspektrometriska metoder för att undersöka patienternas serum och hitta sådana markörer, metaboliter, som vittnar om en akut infektion. Vår andra approach är avbildning av Lyme borrelios. Vi har påvisat att det är möjligt att avbilda den akuta infektion som borreliabakterien orsakar med hjälp av positronemissionstomografi (PET). Vår grupp försöker nu utveckla en sådan markör som lämpar sig för PET-avbildning och som i kroppen binder sig vid borreliabakterien och som alltså kan observeras genom avbildning. Stipendiet från Sakari Alhopuros stiftelse har en viktig roll för att vi ska kunna nå dessa mål.

 

 

 

 

 

FD Annukka Pietikäinen arbetar som mikrobiolog vid avdelningen för klinisk mikrobiologi vid ÅUCS Laboratorier och som forskare vid Åbo universitets biomedicinska institution. Hon disputerade 2019 i ämnet patogenes och laboratoriediagnostik för Lyme borrelios. För närvarande fortsätter hon sin forskning kring utveckling av laboratoriediagnostik för Lyme borrelios.

 

 

 

Bilden av fästingen: Shutterstock